1774-1840 Caspar David Friedrich Locations German painter, studied art at Copenhagen, and in 1798 settled in Dresden. Friedrich painted chiefly landscapes and seascapes, with and without figures, architectural pictures, including a few of Dresden, and some religious subjects. Religious feeling and symbolism permeate his œuvre, of which the seascape with figures, Die Lebensstufen, is a characteristic example. He possessed considerable power to convey mood in landscape. Almost forgotten in the 19th c. and early 20th c., interest in his work increased considerably in the mid-20th c. He is hardly represented in Britain, but an exhibition of 112 of his pictures at the Tate Gallery in 1972 attracted much attention. F. G. Kersting was a friend of Friedrich.   Related Paintings of Caspar David Friedrich :. | The Times of Day | Giant Mountains | Wanderer above the Sea of Fog (mk10) | Klosterruine Eldena und Riesengebirge | City at Moonrise |
Related Artists:
BRUEGHEL, Pieter the Younger
Flemish painter (b. 1564, Bruxelles, d. 1638, Antwerp). Pieter Brueghel the Younger was the oldest son of the famous sixteenth-century Netherlandish painter Pieter Brueghel the Elder (known as "Peasant Brueghel") and Mayken Coecke van Aelst. His father died in 1569, when Pieter the younger was only five years old. Then, following the death of his mother in 1578, Pieter, along with his brother Jan Brueghel the Elder ("Velvet Brueghel") and sister Marie, went to live with their grandmother Mayken Verhulst (widow of Pieter Coecke van Aelst). She was an artist in her own right, and according to Carel van Mander, possibly the first teacher of the two sons. The family moved to Antwerp sometime after 1578 and Pieter possibly entered the studio of the landscape painter Gillis van Coninxloo (1544-1607). In the 1584/1585 registers of Guild of Saint Luke, "Peeter Brugel" is listed as an independent master. On November 5, 1588 he married Elisabeth Goddelet, and the couple had seven children. He painted landscapes, religious subjects and fantasy paintings. For this last category he often made use of fire and grotesque figures, leading to his nickname "Hell Brueghel". Apart from these paintings of his own invention, Pieter Brueghel the Younger also copied the works his father had created by using a technique called pouncing. His genre paintings of peasants lack Pieter the Elder's subtlety and humanism, and emphasize the picturesque.
Philip Alexius de Laszlo
Philip Alexius de Laszlo, MVO (30 April 1869 Budapest - 22 November 1937 London) was a Hungarian painter known particularly for his portraits of royal and aristocratic personages. Laszlo was born in Budapest as Laub Fulop Elek (Hungarian style with the surname first), the eldest son of a Jewish tailor. The family changed its name to Laszlo in 1891. As a young man, Laszlo apprenticed to a photographer while studying art, eventually earning a place at the National Academy of Art, where he studied under Bertalan Szekely and Karoly Lotz. He followed this with studies in Munich and Paris. Laszlo's portrait of Pope Leo XIII earned him a Grand Gold Medal at the Paris International Exhibition in 1900. In 1903 Laszlo moved from Budapest to Vienna. In 1907 he moved to England. He remained based in London for the rest of his life while traveling the world to fulfill commissions. Laszlo's patrons awarded him numerous honors and medals. In 1909 he was named an honorary Member of the Royal Victorian Order by King Edward VII of the United Kingdom. In 1912 he was ennobled by King Franz Joseph of Hungary; his surname became "Laszlo de Lombos". The family later shortened the name to "de Laszlo". Laszlo became a British citizen in 1914 but was interned for over twelve months in 1917 and 1918 during the First World War.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).